Vänner på Hävringe

• Nuvarande Position: Utanför Bråviken m kurs mot Fällbådan
• Dagens segling: Losskastning Hävringe 11.00
• Förväntad hamn imorgon: Harstena
• Besättning ombord: HLLL
• Vind och väder: Sydsydost, 6 m/s. 

Så fort vi hade förtöjt tog vi en promenad på ön och jag kände genast igen de härliga släta klipporna som fanns mellan stugorna och sjöbodarna. Vi gick upp mot fyrbåken och mötte ett yngre par som tittade ut genom en stuga. Vi frågade dem var Åke och Birgitta Arneving hade sitt hus. De pekade och det var det första huset vi gått förbi. Vi gick dit och knackade på, Birgitta öppnade och utstrålande en sådan värme när vi presenterade oss. Kom in Kom in! Får vi bjuda på kaffe? Det blev ett mycket kärt möte med Åke min storasysters gamla pojkvän. Vi har inte setts på 30 år! Åke var alltid så snäll mot oss småsyskon och vi fick alltid följa med både ut till Hävringe och på oändligt många turer med båt med vattenskidåkning.  Hans fru Birgitta och jag är prästkollegor så vi hade mycket att prata om. Birgitta bjöd på underbar cheesecake och citronkaka.

Louise, Åke och Birgitta Arneving på berget framför sin fiskebod.

Utsikt från en ventil.

Åke och Birgittas bod och båt.

Stefan Holm med sin Lotsbåt i bakgrunden.

Jag har även varit på Hävringe med Stefan Holm som arbetar inom lotsverket. Så jag ringde upp honom och då visade det sig att de precis skulle ut till en båt och lovade att titta förbi på hemvägen innan han slutade sitt pass. Stefan och hans kollega kom någon timme senare med den stora lotsbåten, som med nöd och näppe kom in genom hålet i hamnen. Det blev ännu ett varmt och kärt möte att få återse Stefan! Vi fick en förnämlig förevisning av lotsbåtens alla finesser och besiktigade alla utrymmen även under däck. Ombord på lotsbåten blev vi varse att vi inte syntes på AIS:en vilket gjorde oss mycket förvånade. Förra sommaren när vi seglade till Shetlandsöarna var det en trygghet tänkte vi, att vi kunde bli identifierade tack var AIS:en. Men det visade sig att vi bara har en mottagare och ingen sändare som det verkar.  Skumt! Efter en dryg timme med Stefan ombord sa vi adjö och han erbjöd oss att i höst få komma och åka lotsbåt när skärgården är tom på fritidsbåtar och höstvindarna viner.  Vi tackade glatt ja, det kommer Kalle tycka om!

Kvällen fortsatte hos Birgitta och Åke med ännu mer härliga samtal och en ”förtöjnings”. För att lotsbåten skulle komma in var vi tvungna att förtöja om och då kom vi att ligga på en liten sten så kölen stötte i botten. Jag vaknade vid varje stöt och tyckte mycket synd om Lomah, men det kändes tryggt att vara på Hävringe där jag bara har varma och fina minnen ifrån!

På morgonen kom Birgitta och Åke och hälsade på oss i båten innan de skulle in till Oxelösund och springa, handla och hämta deras dotter som kommer på besök. Åke fyller 60 år nästa måndag så det skall ha födelsedagskalas i helgen för honom.

Birgitta och jag enades om att det som var lite jobbigt, både med att vara hänvisad till Hävringe och till en båt var att det blev problem med träningen. Så då måste den planeras in i alla fall varannan dag. Vi vinkade av dem och var uppfyllda av vårt möte. Det verkade som om jag inte ville lämna Hävringe, för när precis när vi skulle kasta loss ramlade jag i vattnet och slog i foten och skrapade upp hela armen. Det goda med detta var att nu har jag provat flytvästen och den fungerar alldeles utmärkt!

Ibland går landhöjningen så ohyggligt fort att inte ens ett sjömärke hinner blinka. ;-)