Sverige - Åland på halvvind

• Nuvarande Position: Källskär, Kökar
• Förväntad hamn imorgon: Finska Utö eller Västervik, Jormala
• Besättning ombord: Henrik, Lollo, Kalle, Hanna och Sandro, fästing som red på Kalles axel mot en säker död
• Vind och väder: Syd till sydväst 5-8 m/s. Växlande molntäcke. Vattentemp 19 grader, lufttemp 20-25 grader
• Signifikanta händelser: Henrik såg soluppgången igen för första gången sen förra sommaren. Hanna o Sandro tog kvällsvakten igår under överseglingen, Kalle o Lollo 23-01 och Henke tog 01.00 till förtöjning vid Källskär, Kökar.

Vi seglade lugnt och fint över pölen, ofta stod loggen på 4 knop men i slutet bara 3. Det var nästan ingen sjö alls.

Under de vackra morgontimmarna tänkte jag på hur litet fågelliv det är på Östersjön jämfört med Nordsjön. När vi seglade förra sommaren var det i Nordsjön, en liknande soluppgångsmorgon, var där säkert 50 fåglar i timmen och 6-7 arter. Här igår räknade jag bara ihop 10 fåglar under hela morgonen.

Är Östersjön långsamt på väg att bli sumpmark? Detta tänker hjärnan en flyende sekund där i solens första stråle. Det är det som är den stora skillnaden härute; man är inte upptagen med bruset omkring en utan hinner/vågar låta tankarna fortsätta istället för att ockupera sig med automatiska handlingar. Nästa tanke jag tänker är ”Hur kort är denna morgon jag får uppleva?” Jag är med filmen om Östersjöns försumpning? Den är 10 000 år lång. H u r ä r t i d?!?

Två aspekter av tid. Å ena sidan kan tiden vara sekventiell. Denna minut som jag tänker på Östersjön är bara en av miljarders biljarddels bildruta i den tusenåriga linjära filmen om Östersjöns adjö. (Här försvinner tanken ner i ytterligare ett hål och smakar på likheter mellan materia och tid. Materia existerar i multiplar av nivåer, så kallade holon, där en nivå är förutsättningen för nästa nivå (i.e. cellen för organet i kroppen) men omedveten om dess existens. Det är svindlande att tänka att vi kanske bara ser en bråkdel av holoner i en oändlig radda; kvark, elementarpartikel – atom – molekyl – cell – organ – homo sapiens – Gaia. Ja, vi är sannerligen omedvetna om Gaia. Östersjön under mig är ett bevis tydligt nog. Tid har dessa likheter med Materia. Ja; bryt ner denna bildruta i filmen om evigheten och jämför den med 10 000 år (som i sig är en bildruta, oansenlig i jämförelse med tiden från Big Bang). Även tiden svindlar till just där i tanken; jag förlorar mig uppåt och även neråt även i tid.

Å andra sidan kan tiden vara momentan – alla tider och händelser händer samexisterar just nu, alla historiska händelser och alla framtida händelser och dimensioner finns i denna stund. Jag känner för en sekund samtidigt inlandsisens tryck på axlarna just på denna plats, ursprungsvikingarna som passerar i ett drakskepp på väg över havet just på denna plats, just nu, samtidigt som jag står fast och tung i min sittbrunn. Jag förnimmer nästan doften av Vikingarna i lovart och kylan från isen. På detta vis, momentant, lever Aboriginer, Maorier och andra naturfolk. En stam aboriginer på Australiens västkust är delfiner som har ”valt att leva på land”. De har fortfarande längtan tillbaka till haven igen. Beviset för att de har ”språket” kvar behöver man inte tveka om enligt vittnen: En av byälste-kvinnorna beställer fisk till middag av sina släktingar i havet – en delfin. De beställer med telepati, de talar utan ord i ordlös kärlek och tacksamhet för fiskleveransen. Delfinen levererar så många fiskar som de behöver till middag; kommer simmande med fisk i munnen och lämnar över till kvinnan på olika ställen vid stranden varje dag.

Lugn navigering in med motorgång den sista timmen till kaj.
Förtöjt på bryggan på Källskär kl 08.20 lokal tid. 07.20 svensk tid. Sandro vaknade alla andra sover. Jag lägger mig ett tag sen tar vi frukost vid 11.