Meningen med livet?

Christoffer ligger i Julle under 20 minuter, på mage över fören. Tittar man på honom ser det ut som om han ligger och filosoferar i solen och har det riktigt skönt. Jag står på akterdäck och diskar morgondisken eftersom färskvattnet snart är slut. När man är 8 personer ombord blir det rejäl åtgång. Vi har 350 liter vatten i tanken och man får nog kalkylera med att den rymmer 25-30 mandygn om man snålar litet. Är man 8 personer blir det 3 dygn totalt. Vår tid i paradiset är utmätt.
Christoffer frågade efter ett tag: -"Pappa, vad är syftet med maneter?" Jag tittade på honom, tänkte till ordentligt och sen tittade jag på den lilla öronmaneten. Ingen tvekan om vem av dem som var mest aktiv just då. :-) Vad jag svarade?

Jag svarade nog att jag inte visste vad maneter är bra för direkt, det vill säga vilket djur i havet som äter maneter (för det så det han frågade - att maneten inte hade ett eget liv utan bara levde för att ätas) i manetens näringskedja (en av tusentals olika näringskedjor). Men jag svarade också att "liv vill liv leva". Är man en manet så funderar man nog inte så mycket på vad man vill med livet eller vad mitt syfte är i detta liv som är mig givet. Ja...man funderar nog inte så mycket alls på någonting. Det bästa jag kan tänka mig isåfall är:
-"Åå....hej.."
-"Åå....hej.."
-"Åå....hej.."
-"Åå....hej.."
-"Åå....hej.."
-"Åå....hej.."
Tills man nästan har kommit nästan en centimeter framåt i havet.

Vi människor funderar på vad syftet är med livet. "Livet är till för att levas, levas fullt ut, fullt här och fullt nu." Det är nog det bästa jag kan komma fram till efter alla olika dykningar i livets krumbukter.

Under vissa stunder när jag är ut-zoomad och sitter och styr min segelbåt flyger tanken iväg. Jag tänker inifrån ett avslappnad drömtillstånd. Min lilla knappnås-stora själ dyker då ner under ytan och finner en helt annan värld. Jag blir nyfiken. Det är en värld som är mer och större än den värld jag ser och lever i. Så mycket känner jag tydligt. Den är också så mycket riktigare - ingen människa som förstör, förbrukar och förbränner.

Jag tänker. "-Det finns ju delfiner." De har troligen ett ännu mer utvecklat själsliv än oss människor. Vad känner de för känslor? Tag en människa. Tag alla tankar och känslor den människan har under en dag. Multiplicera med antal dagar människan lever. Det finns andra människor. Mulitplicera med antalet människor i Sverige, eller på jorden. Det finns hemska upplevelser och underbara upplevelser för varje människa. Allt ger tolkningar och värden och liv och beteendenn och möten med kärlek eller avstånd med rädsla. Holy smoke - det är så mycket att det ju inte går att ta in i mitt förstånd. Jag förstår ju inte ens en New York bo, hur han tänker och handlar, fast han är människa. Allt detta vet jag och upplever själv för jag är människa. Men delfinen då?

Jag vet att jag inte vet något om delfinens känsloliv. Muliplicera med antal delfiner. Det finns andra högt utvecklade däggdjur och valar i havet. Muliplicera med alla dessa individer. Antag att de har tankar och känslor. Tänk om vi är den art som är mer begränsad - om de har mer kärlek, mer möten, mer liv än oss. (Jag läste att ett delfinpar kan ha sex 10-15 gånger per dag. Delfiner är den enda art som förutom människan är en orgastisk art, dvs att de har sex bara för njutning).

Där simmar de i sina hav, kanske har egna favorit landskap därnere på botten, egna favoritvikar, egna fiskeställen. De har inte hus, de har inte infrastruktur, de har inte fordon. Varför skulle de? Om det bara handlar om att leva liv.
Alla dessa eventuella upplevelser och allt det liv de kanske har det är så komplett utanför och bortom min värld. Men ändå så nära. Min själ kommer tillbaka genom hinnan som heter vattenyta - som skiljer allt detta åt. Jag måste skota genoan. Poff, så är det borta men det finns ändå kvar inne i mitt vatten, det jag består av.

Undrar vad sälarna kallar Huvudskär när de skall simma dit och fiska?