Tänk att du är en varelse från en annan verklighet, en annan dimension eller en annan värld. Du kommer på besök till denna världen vi upplever - eller jorden om du vill. Du är av nyfiken och vänskaplig art. Du vill veta. Du vill förstå. Du är. Men du vill förstå hur det ÄR att vara människa. Hur känns det att vandra på jorden? Hur känns det att uppleva jorden om man är en sådan varelse som går där?
Du skulle kunna försöka hitta information för att förstå jorden. Din kartcentral skulle komma upp med något som liknade Google Earth kartor. Du kunde zooma in på det vi kallar Häradskär. En gränstrakt som såg splittrad ut, litet grönt och litet blått. Många små grupper grönt och brunt ute i det blåa. Du kunde zooma in och vinkla ner kartan så du såg hus och vikar. Tänk vad du kunde kartlägga allt som försigick här på jorden om du hittade signalerna som vi kallar internet. Koppla ihop det du sett på Google Earth och du skulle kunna sakta glida uppför floder till städer. Flyga över fält och åkrar och hitta konstigare saker än du trodde var möjliga.
När jag var liten såg jag en kortfilm från Tjeckien om just något liknande detta. Det var en utomjording som såg jorden genom ett teleskop långt utifrån solsystemet. Han kom fram till att det fanns "fyrkantiga saker" som rörde sig här på jorden och styrde jorden (bilar) och att det ibland kunde skönjas små bakterieliknande kvalster som ibland hoppade in och ut ur de fyrkantiga sakerna. Skulle man ta kontakt med den livsform som fanns här på jorden skulle man hitta ett sätt att närma sig de fyrkantiga sakerna. Det är ett brutalt sätt att visa hur oväsentliga vi människor kanske är i alltets ogreppbara ofantlighet.
Okej du är nu en varelse från en annan verklighet. Hur är det att uppleva känslor? Du vet inte om hur det känns med vinden i ett hår vid en strand. Du vet inte om vad hår är ens. Du vet inte hur det känns när vinden blåser i ditt hår som är litet för långt, som borde klippts för några veckor sedan. Du har inte en aning......
Okej här kommer det:
Vi sprang en löptur på klipporna. Jag sprang före. Jag stannade och vände mig om mot henne, öppnade armarna och tog emot en kropp. Hjärtat slog kraftfullt mot min bröstkorg. Armar höll om min rygg. Jag höll om detta som är en människa, och kände i samma sekund att det är så mycket mer. Två blev ett, ett under en kort sekund utan att det krävdes en kommentar. Jag förstod att jag förstår så oändligt lite men tacksamt tar emot liv. Allt detta i samma punkt där vi stod på en klippa på Häradskär i hård vind och skitväder.
Någon minut senare satte vi oss ned och stirrade in i det gråa vattnet och de kalla vågorna som bröt mot stenstranden, blicken lyfte sig mot horisonten. Jag tänkte. Det jag tänkte var "Kan jag nu sluta tänka. Ja, det kan jag ju - jag nollställer. Ah, skönt." När jag nollställer frigör jag mig från denna världen på ett sätt som ord inte kan beskriva riktigt, både fjärmar mig uppåt i atmosfären samtidigt som jag djupnar och kondenseras i en punkt stor som ett knappnålshuvud inne i mig. Jag finns där totalt men finns inte där överhuvudtaget, samtidigt.
Då kom tanken att herregud vad förunderligt det är att vara människa. Jag upplever vinden i mitt hår. HÄÄÄR. NUUU. Hur skiljer det sig från känslan av att vara nyklippt och ha vind i nyklippt hår? Jo, jag vet skillnaden. Det jag upplever är miljarders gånger mer upplösning på än om en utomjording skulle kolla Google Earth och försöka förstå jordens betingelser. Jag är så rik på upplevelser just NU. Här på denna stranden i detta skitväder. Men jag är fullständigt här på alla kanaler. Underbart. "Är det inte förunderligt att vara människa!?" Om jag blir en ängel skall jag komma ihåg denna stund. Nu för en sekund var jag lika närvarande som ett nyfött barn som ser in i dina ögon.
Jag lärde mig för ett tag sedan detta:
Många av människans perceptioner spelas in samtidigt: temperatur, dofter, ljud, sinnesstämning, hjärtslag, muskelspänning, rörelse och ytterligare ett dussintals perceptioner. Det finns totalt 57 olika perceptionskanaler. Multiplicera detta med antalet mentala intrycksbilder du spelar in under 60 sekunder, så blir det nästan 100 000 begrepp som anförtros åt minnet på en minut!
All information som lagras i minnet är dessutom korsindexerad. Du ser en mås, den bilden korsindexeras med andra bilder på måsar du har i minnet, såväl som all annan information du har om måsar, arter, färger på benen, hur de lever, flyttvägar mm.
Varje mental intrycksbild utgörs av miljontals informationsfragment. Så, sinnet tar in triljoner informationsfragment varje timme. Bara under den senaste halvtimmen eller så, har ditt minne vuxit med nästan 18 000 mentala intrycksbilder, eller någonting i storleksordningen av 7 triljoner informationsfragment (7 000 000 000).
När jag läser detta igen är det ännu mer förunderligt att förstå hur vi människor är ihopsatta och vad det är att vara en människa. Det är så mycket att försöka förstå att det tar stopp. Jag drar tillbaka alla mina energier från den yttre världen till det lilla knappnålshuvudet av närvaro inne i mig och bara sitter där. Tror på något jag inte förstår men är totalt lugn i det. Nu kan allt få hända. Inget gör mig orolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar