Besök hos urbefolkningen i Skärgårdshavet

Urbefolkningen vi har besökt är: Camilla (Louise arbetskollega i Kungsholms församling), hennes man Anders och söta dottern Signe 9 år.
Camillas morfar köpte ett stycke land på nordsidan (sol hela dagen) i en vik som hette Västervik på ön Korpu efter kriget 1949. Det var så otillgängligt att man fick ta en båt som gick en gång i veckan, promenera i skogen någon mil innan man var framme. Morfar finns inte längre utan nu är Camillas mamma och pappa "by-äldste" och alla bröder systrar och kusiner i olika led skattar sig lyckliga att ha hela norra sidan av viken som sin. Camilla och Anders har byggt sig ett eget litet hus på tomtens klippiga del - ett minimalistiskt skitläckert hus på ett stycke berg som för tankarna till ett bergspass i en cowboyfilm.

Området är verkligen ett fint stycke land på jorden. En lång flat stenhäll, säkert 60 meter lång som ett enda stort trädäck bredvid vattnet men i sten. Det sägs att det har byggts stora skepp där på berget och inristningar med årtal gjorda i början av 1800-talet och årtal styrker det. Vid bryggan längst bort ett rött charmigt båthus med traditionellt gemytligt och hemligt ljus underifrån vattnet och härlig gammal doft av hav, fiske och skärgård. Vinternstormen för två år sen tog med sig toppen av bryggan utanför som ständigt är i ombyggnad och återuppbyggnad. Stormen var en sydvästlig storm med 27 m/s i topparna. Bakom de första träden på berghällarna ovanför ligger husen med luftiga avstånd som tillåter viss eget livsrum. Här, säger Camilla, har hon hittat sin andlighet genom alla år. Men vissa tider har även Noren-liknande kontroverser och scener genomlevts mellan familjer, släktingar och syskon.

Vår dag började med en seglingstur från Korpoström. Vi plockade upp Camilla, Anders och Signe i Korpoström efter våran fina natt med grillning i naturhamnen 20 minuter söderut. Vi seglade västerut i farleden förbi Gyltö och sen tillbaka till Västerviken. Efter rundvandring och handskakning med halva släkten tog vi hummersoppa och Henkes nybakta valnötsbröd ombord i den vaaarma solen. Fri lek under eftermiddagen; polering av Julle, löpning och allmänt pyssel ombord. Sedan härlig bastu (såklart) och underbar middag med mixed grill som passade både vegetarianer, karnivorer och barn. Camillas syster med familj grupperade om och där satt vi alla och hade ett verkligt "moooment" tillsammans på klippan framför deras hus.

Vi hade tidigare bestämt att vi skulle segla Lomah hem till Sverige i natt, väderleksprognosen till trots (ost 10 vridande till syd 12). Så vi avrundade middagen vid 10.30 (finsk tid) och hela församlingen gick ner till bryggan. Vi hoppade ombord och blev verkligen fint avvinkade av underbara människor.

Såhär ser de ut - Lomahs kärlekspar. Underbara!

Kalle Kuling

Yesssssss, nattsegling. Förväntan, pirr och nyfikenhet.

Hur i hela världen skall denna manick ta oss till Sverige igen?!

Hur var då seglingen hem? Gropig och stökig. Ett tag när det var som mest blåste det 12 m/s och var jobbig korssjö från gammal dyning. Mer om det härnäst.