Tvätta och Skölj

När det är som värst känns hela båten som en gammaldags tvättmaskin. Kajutan är tvättrumman, de tappra stackarna därnere som åker omkring är tvätten och jag står häruppe vid ratten och roterar tvättrumman. Lomah åkte hit och dit och ibland ner i diket under överseglingen. Ner i diket är att broacha. Då kommer en extrastor våg bakifrån och tippar Lomahs häck överstyr åt sidan, båten lägger ner sig ordentligt med masten i färdriktningen och rodrets verkan upphör totalt. Det tar 10-15 sekunder och sen rätar båten upp sig. Sen kan den normala tvättningen börja igen... Ja - själva broachen är ju tvättprogrammets sköljning, slår det mig. Vi hade isåfall ett tvättprogram med 3 sköljningar på överseglingen.

Har ni sett en nytvättad katt? Uschlig, skakig och bara "jätte-ur-gängorna". Så ser besättningen ut när man öppnar luckan när vi kommit fram :-))


Liknelsen upphör också med renheten. Det är motsatsen till rent när man tittar ner. Men allt är inte vad man ser. Jag tror att själen och anden har fått en god tvätt. Man känner sig som pånyttfödd när man är framme, lunchankaret har åkt i och solens varma strålar tinar upp skinnet igen. Tacksam för minsta sak och att allt är stabilt och att man kan få sova litet igen utan att få brännskador på skinnet från herrarnas och kvinnornas fria åkning över lakanet.


Vi hade en himla tur att vi gav oss iväg i tid för när den sydliga vinden smällde till utanför Sveriges kust med 12 m/s var det skönt att snabbt slinka in söder om Horssten inomskärs.


Hursomhelst kom vi fram njöt av en vilopaus på lunchankare. Sen gick vi in och släppte av våra underbara Hanna, Sandro och Kalle på kajen vid Stavsnäs.


Voila! Vi är ensamma min älskade och jag...i en hel vecka. Det var 1 år sedan sist. Woahhhh..! Vad kan vara bättre än att starta denna vecka med en rejäl fest. Vi var bjudna till familjen Röhl till årets sommarfest på Sandhamn, så dit styrde vi Lomah. Vi lyckades lista till oss en plats på gästbryggan trots att det var fullt.

Johan och Emelie hade ordnat till väder, fantastiska människor och underbar mat och kakor. Det blev en pang-kväll, till och med med dans! Jag blev speciellt fascinerad av att lyssna till människors levnadsöden, som alltid. Alla människor är vackra, alla har sitt eget universum, sina egna svar och läsningar OCH är hjältar på sin egen hjälteresa. DET är för mig alldeles uppenbart. Men man måste först bortom det aptjatter i hjärnan; fördomar, jaha-en-sån-mönster och blixtsnabba bedömningar.

Värdparet Emelie och Johan Röhl. Lollo i mitten.